Laya och Rasmus

Vår goa tjej, vi kan inte se dig, men du finns här djupt i våra hjärtan. Du är en ängel vid vår sida och du vakar fortfarande över dina små....Du har skänkt oss något fint. Du har skänkt oss din kärlek och vänskap och många fina jaktstunder. Du fattas oss. Vår fina goa tjej. Du kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan.

"Raffe", Rasmus.    1997-2010

Lilla gubben...vår lilla goà pojk.
Du har varit vår vän och jaktkompis i många långa år i ur och skur. Efter en kort tids svår sjukdom som inte gick att bota fick du stilla somna in.
När Laya så hastigt rycktes ifrån oss 2008 försvann en stor del av din livsglädje, hon var ju din livskamrat.
Jag kommer ihåg att du låg och vaktade hennes valplåda i flera veckor efteråt, och inte ville du äta heller. När valparna kom hem igen levde du upp igen och skötte om dom som om dom varit dina egna. Det är inte så vanligt att en borderterrier besitter ett sådant stort lugn och tålamod som du gjorde.
Hade vi inte lämnat bort dom små utan fött upp dom på flaska är jag helt övertygad om att du hade uppfostrat dom lika bra som endast Laya kunde ha gjort, trots att du var en kille.
Små valpar känner lukten av sin mamma och oss som är runt i kring och det finns inget i hela världen som kan ersätta den tryggheten hos små valpar.
Vår lilla kille...du var bäst!  Du kommer för alltid att leva kvar i våra hjärtan och i vårt minne.
Nu har du återförenats med din livskamrat i hundhimmelen...
Sov gott lilla gubben tills vi möts igen.

Kramar från Husse och Matte, Per och Patrik.


Copyright © 2018 Berghvitas

REGNBÅGSBRON


På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...


Författare okänd...


LÄNK TILL REGNBÅGSBRON

                       http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html